Nu är sommaren här.

Foto: google

Den bästa årstiden för mig är våren. Dygnsrytmen är perfekt, värmen är precis lagom, inga insekter har vaknat ännu, inga stora blaffiga buskar eller växter klänger på en. Det är samma rutin i vardagen som på arbetet. Man kan träna utomhus och folk är allmänt mer glada och ser framemot sommaren. Jag mådde fruktansvärt bra för en månad sedan. Både kosten och träningen gick bra, hade bra med energi. Lite för mycket energi så att den kändes ostadig. Det var som att jag balanserade på en tråd, att när som helst skulle jag ramla, och nu är det sommar. Jag har stolt berättat att våren är min favoritårstid, men att sommaren också är den värsta. 

Nu är det sommar. Alla insekter har vaknat. Alla buskar och växter breder ut sig och klänger. Det är ljust nästan dygnet runt så sömnen blir lidande. Det är en förändring i människors energi och beteenden. Det finns en förändring i samhället där öppettider och utbud förändras. Jag har svårt att hänga med i tempot. Det fina med sommaren är att när man kommer hem från arbetet är det fortfarande ljust och man har energi till att umgås med familjen. Men rastlösheten och ångesten över alla brustna rutiner och hitta nya är energikrävande. 

Jag har försökt att träna en till två gånger i veckan de senaste veckorna. Det finns inte så mycket att uppdatera om träningen då. Jag har kört ett styrkepass, löppass och boxpass den senaste veckan. Förhoppningen är att komma tillfreds med sommaren och återkomma till bra rutiner.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer