Veckans träning (30)

Den här veckan har träningen inte alls gått bra. Jag har kämpat mig igenom de tre senaste veckorna med löpningen och nu satte kroppen total stopp för att fortsätta. Jag har aldrig lyckats fullfölja ett program till 100% och det blir inte så nu heller. Har blivit sjuk och känner mig helt slutkörd. Det lustiga är att jag INTE har ett hektiskt liv. Jag har inte ett ansträngande arbete. Jag har INTE tränat hårt. Det är när jag är på en nivå där jag orkar som det känns som att jag orkar precis allt. Det krävs så lite för att det ska tippa över och allt helt plötsligt känns för tungt. Smekmånaden är över. Jag är återigen tillbaka till att inte vara den som inte orkar det där lilla extra. Vad jag inte tycker om ett liv utan rutiner, tydliga arbetsuppgifter, roller, framförhållning. Jag tycker inte om sommar och semester inställningen. Nu tycker jag inte om någonting. Ska bli frisk och försöka göra klart de veckor som är kvar på 12 veckors programmet, för att sedan gå in i en annan fas i träningen. Jag orkar inte ens skriva om hur den här veckan har varit. Men det sista passet var ett 6km pass som var riktigt tungt. Tog mig en timme att genomföra och efter det blev jag sjuk.

Inte så konstigt att kroppen inte orkade med. Jag har sovit dåligt flera nätter i rad, haft dålig kosthållning, varit stekheta dagar, arbetat intensivt, vaknat tidigt och somnat ”sent” – har även insett att långa löppass inte fungerar för mig. Det är alltför nedbrytande för mig. Är man känslig för stress så är långdistanslöpning det värsta man kan göra, just för att de höjer kortisolnivåerna.

Får lyssna på kroppen och ta det lugnare så att jag blir frisk. Nu vill jag bara att alla börjar jobba igen och höstens rutiner kommer igång igen. Hatar sommaren!