Att acceptera sin situation.

Foto: Maj
Foto: Maj

Jag har slängt ut hur många beten som helst när det kommer till att hitta en fungerande arbetssituation. Det har nappat en del gånger men blivit slängt tillbaka för att förutsättningarna inte har varit rätt. Försöker ha is i magen och välja med omsorg. Just nu lever jag på mina sparade pengar och utgifterna är högre än vad min inkomst är. Min kropp är under stress. Jag väntar på den stora förändringen som kommer att ske någon gång. Tar på mig uppdrag efter uppdrag för att hela tiden backa upp ifall de napp som kommer inte fungerar. Känns som att jag jonglerar, dribblar, springer och snubblar. Dock har något slags lugn infunnit sig. Jag orkar inte vara stressad eller ångestfylld. Det är bra runtomkring mig. Försöker skapa mig en fungerande vardag och rutin precis så som situationen är. Har kommit till acceptans för min situation. Eller så har jag givit upp totalt och bara kör på autopilot. Det kommer att ske en stor förändring för mig i morgon. Detta har kommit smygande och vetskapen om dagen tillslut kommer har varit påtaglig. En stor del av mig kommer att försvinna. En stor del i vem jag identifierar mig med kommer att gå ifrån mig. Jag kommer att få fortsätta utan min Tova i morgon. I morgon kommer jag inte längre att vara en hundägare. Jag känner mig stark. Jag kan möta detta. Jag får komma hit, till min egna plats på internet, min blogg och vara jag. Här lyssnar jag till mig själv och ger mig av mig själv till er. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer