Stresshantering

Det är svårt för mig att skriva blogginlägg när jag har sådana problem med att hitta ett typsnitt som känns bra att använda. Jag undviker att skriva ut vissa ord för att typsnittet får ordet eller meningen att se knasig ut. Jag kan ibland formulera mig längre än nödvändigt bara för att undvika en bokstav. Jag skriver om ord, rader och stycken. Detta gör att det tar mig minst två timmar att skriva ett relativt kort inlägg. Förstår inte varför allting ska vara så motståndskraftigt. Det kräver så mycket av mig för att göra enkla och banala saker. Jag har så otroligt svårt för att samexistera med mänskligheten.

Hamnade i en situation som eskalerade till en orimlig nivå för ett tag sedan. Det fick mig att ifrågasätta hela min existens. Hur skulle detta ha utspelat sig om det var en kritisk situation? För att rättfärdiga mitt beteende så verkar jag breda ut min reaktion större än vad den behöver vara i en mindre allvarliga situationer. Vid kritiska situationer är jag mer samlad. Jag fungerar som en motpol till andra människor runtomkring mig. Jag blir stark när någon visar sig svag. Jag blir säker när någon visar sig osäker. Jag blir undergiven om någon är dominant. Jag har en otrolig mental styrka men samtidigt en svaghet och de två varierar beroende på hur min omgivning är. Jag tar mig igenom svåra (som utåt sett är fruktansvärt enkla) med gråt och frustration medan min hjärna arbetar på högvarv för att hitta nya lösningar för att ta mig ur situationen. Nej fy, det var en hemsk händelse (inget allvarligt) men det fick mig att inse massa saker om mig själv.

Jag kan inte hantera stress. Jag kan göra arbetsuppgifter snabbt men kan inte hantera snabba, plötsliga förändringar utan att bli ångestfyllt. Det finns ett krav från människor att man ska vara samlad och trevlig när ens kroppssystem har satt på sitt flyktsystem och tror sig hålla på att dö. Det finns ingen människa som kan hålla sig trevlig när ångesten har slagit till. Kan du hålla dig samlad så är inte ditt stressystem överbelastat och du kan hantera en högre nivå av stress. Jag önskar att människor kunde se bortom reaktionen och se behovet bakom agerandet. Det är det som kallas för lågaffektivt bemötande. Jag vill bli bemött på det sättet. Alla borde bli bemötta på det sättet.

Försöker få till en fungerande arbetssituation. Jag söker andra arbetsplatser i hopp om att få sluta arbeta den tid som är sagt. Inte behöva arbeta övertid. Inte kräva att man hela tiden ska utvecklas och gå utbildningar på sin fritid. Jag vill ha ett arbete för att få in pengar så att jag kan betala mina räkningar och ha lite över för att leva också. Ett sådant arbete verkar inte existera. Arbetet ska vara ditt liv. Jag är väldigt högfungerande och har hög arbetskapacitet ifall det klaffar med arbetstider.

Etiketter: vardagstrams stress

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer