Att kunna finna en acceptans. 

Foto: google

Jag har sällan motivation och har ett starkt behov av rutiner som hela tiden håller mig på rätt bana. Det är mycket allt eller inget hos mig. Jag kan vara supermotiverad och ta på mig mycket uppdrag för att sedan bli helt lamslagen och vill inte göra något alls. Jag har svårt att hitta en balans i min vardag där energin blir jämnt fördelat. Jag går hos en arbetsterapeut som har satt upp schema och planering. Har en digital kalender hemma på väggen som påminner, visar checklistor och har bild stöd. Det fyller en funktion. Det är dock mycket svårt att planera en vardag när det inte finns något att planera.

Jag mår väldigt bra av rutiner och behöver dem alla dagar året om utan förändringar. Det är allra värst på sommaren då alla ska vara vakna dygnet runt och man ska ta vara på ledigheten och göra en massa saker. Jag är en sådan motvind till strömmen när det gäller detta. Jag har svårt att samexistera med människor och det är svårt för mig att acceptera. Det är såhär min vardag kommer att se ut och det kommer inte att förändras. Jag behöver acceptera detta komma till ro med att en del saker får jag göra trots att det skaver i själen för att sedan vara konsekvent med det som jag har störst behov med. Det är bara att försöka ta sig vidare. Jag har en trygg plats vrida och vända på stenar tills jag hittar rätt.

I nästa inlägg hade jag tänkt skriva om KASAM (känslan av sammanhang) och varför jag har valt att bli volontär på mind självmordslinje.

Etiketter: vardagstrams asperger

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer