Jag tränar för livet

Jag innan ett försök i ryck på atletklubben för 4 år sedan

Det som jag är stolt över när det kommer till min träning är att jag tog mig tiden att återställa styrkan i transverzus (innersta magmuskeln, korsetten) och hitta kontakt i bäckenbotten efter graviditeten. Att jag stretchade, var försiktig och lyssnade på kroppen när den hade diskbråck - att jag lät kroppen läka fullt ut och stärka den långsamt. Nu tre år senare är jag tillbaka, starkare än någonsin. Jag kan koppla på transverzus och bäckenbotten i alla övningar. Jag vandrar mig sakta men säkert upp till de vikter som min kropp är van vid.

Synen på träning har förändrats genom året och jag har hittat en bra balans. När fokuset inte är att tävla och bli bäst utan för att må bra och stötta kroppen i sitt åldrande så lyssnar jag mer på kroppen och tar sunda beslut när och hur jag tränar. Det finns ingen stress i att jag missar ett pass och jag tar det i den takt jag klarar av. När det inte finns någon som hetsar om att jag kan ta mer vikter så vågar jag utmana mig själv i min egen takt. Jag tränar för livet, för min psykiska hälsa och jag är glad att jag har kommit hit, efter flera år med självdestruktivitet.

Vad är du nöjd över, när det kommer till ditt liv?

Etiketter: träning helhetshälsa

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer